Lördag.

Dagen efter balen, sover jag länge. Nästan till ett. Och när jag vaknar har jag fått ett sms från Lucas, ett från Lucy, och ett från mamma.

Hej snygging! :)

antagligen så sover du,

Jag har hört av mig iallafall!
Vi kan tyvärr inte ses idag..

Jag måste till mormor!   

/Lucas

Jag svarar att jag är ledsen att jag inte svarat fören nu, och förklarar att jag sovit ända tills nu. Jag ber så hemskt mycket om ursäkt och sedan tittar jag lucys sms.

Hej hotie!

Hur gick de med Lucas igår?
RIIIIIIING MIG!
Puss! /Lucy

Jag ler och svarar med att hon får komma över till mig runt tre. Och mammas sms var inget viktigt, bara att hon jobbar till 10 ikväll. Lucy säger att hon kommer till tre och jag kliver då upp ur sängen för att duscha snabbt. Sen fixar jag håret och går sen ner i köket och äter frukost. 

När jag segat i mig min frukost är klockan redan två. Och jag plockar undan min frukost och går in i badrummet på nedrevåningen för att sminka mig. När jag sminkat mig plingar det på dörren. Lucy. Jag öppnar och ber henne stiga in, sedan sätter vi oss och tittar på en film.

Efter filmen får jag berätta för Lucy allt som hände igår, och hon ler hela tiden. Hon tjuter till av glädje i slutet och sedan frågar hon en fråga jag fruktad, mest på gund av att jag inte vet svaret på den. "Är ni tillsammans nu då?!"

Jag rycker på axlarna, "Jag vet inte, har inte hunnit prata med honom idag. Han är hos sin mormor". Hon nickar förstående och säger åt mig att ta kontakt med honom sen. Jag skrattar och lovar henne det.

Resten av kvällen segar sig fram.. Och snart är det nästa morgon igen.

Söndag

Jag vaknar av min mobil som ger ifrån sig massa ljud. Jag suckar och sträcker ut handen för att ta den. På skärmen står det "Lucas" och jag halvsätter mig upp i sängen.

"Hallå?" Säger jag och märker hur trött jag måste låtit. "förlåt, väckte jag dig?" Frågar han oroligt. "Äsch, jag klarar mig, klockan är ändå tolv. Vad hade du på hjärtat då?" Säger jag och småler. "Haha, bra! Jo, jag tänkte fråga om du vill följa med till stan, om en timme typ, med mig, Lucy och Liam." Jag ler och tittar på klockan "Javisst! Det kan jag göra! Låter azum!" Lucas och jag säger hejdå och direkt efterråt flyger jag upp ur sängen och springer emot duschen. 

När jag duschat klär jag på mig ett par korta jeansshorts och en randig tröja över, och sedan fönar jag håret torrt och plattar det. Sen sminkar jag mig lite grann och hinner precis äta klart min frukost innan det plingar på dörren. "KOM IN, DET ÄR ÖPPET" Ropar jag. Dörren öppnas och jag hör Lucys välbekanta skratt. "Hej!" Ropar Lucy och kramar mig. "Hej" svarar jag och tar upp min lilla väska och sätter den över axeln och kliver i mina ballerina skor. Lucas kollar på mig och jag på honom, så det blir pinsamt och vi båda tittar bort.

När vi väl börjat gå emot stan håller Liam och Lucy på med något konstigt de puttar varandra och skrattar och sedan jagar den ena den andra. Lucas skrattar åt dom där han åker på sin skateboard och jag skrattar med honom. Jag sneglar på Lucas och granskar han från topp till tå där han åker bredvid mig. Han har ett par svarta jeans och en vit t-shirt på sig. Hans hår ligger lika perfekt som vanligt. Han tittar tillslut på mig och sedan tar han min hand. Han ler lite och jag ler tillbaka, han tog min hand!!!

På vägen in till stan skrattar vi väldigt mycket åt att Lucy's konstiga jag. Lucas smeker min hand lite försiktigt då och då, och jag ler stort varje gång.

"Mel, har du något speciellt du behöver köpa?" Ler Lucy. Jag funderar ett tag och nickar. "Min mamma fyller år nästa helg, jag måste köpa något åt henne, och sen måste jag nog också köpa några olika t-shirtar." Lucy nickar och säger att hon också måste det. När Lucy fått det sagt springer hon iväg och jagar Liam som sagt något åt henne som retat upp henne. Jag skrattar åt henne och Lucas instämmer. Han som har skateboarden i ena handen och mig i andra släpper mig och ställer ner skateboarden på marken och sen ställer han sig på den, och tar min hand igen. Han tittar på mig och ler, och jag ler tillbaka. Sen så stannar han skateboarden och tar tag runt mina axlar "Gå då!" Skrattar han och så får jag dra honom framåt.

Efter bara någon minut är vi framme i stan och så börjar vi shoppa loss. Vi springer ut och in genom olika butiker, killarna väljer varannan, annars kommer de ju tröttna på oss två tjejer. Och sen delar vi upp oss så Lucy och Liam går in i en affär och jag och Lucas i en annan. Lucas tar min hand och vi går in på Forever 21 Lucas släpper inte min hand och det känns bra, trotts att flera från våran klass är där. De hälsar glatt, ja killarna från våran klass alltså. Tjejerna som går med dem kollar irriterat på mig, som om jag vore något som katten släppat in. "Värst vad bitchiga blickar jag får av tjejerna från våran klass". Lucas tittar på mig och småler " Haha, bry dig inte om dom sötnos!" han kramar om min hand hårdare. Och jag ler stort.

När vi möter upp Lucy och Liam igen tar vi oss till ett kafé och fikar lite. Vi har jätte roligt och skrattar så vi får ont i magen. De vid bordet intill flyttar sig längre bort, så mycket skrattar vi. "Är ni klara här?" Frågar Liam och tittar på oss andra, vi nickar och reser oss upp från kaféet. Sen skiljs vi åt igen, för Lucy och Liam har affärer att gå i och jag och Lucas längtar hem.

På vägen hem står jag på Lucas skateboard och håller i hans båda händer. Och denna gång är det han som får skjutsa mig. Plötsligt så stannar han upp och ställer sig så han tittar mig rakt i ögonen. Han släpper mina händer och lägger dom runt min midja istället. "Du är jätte vacker idag Mel." Jag småler och lägger händerna på hans axlar. "Du med Lucas. Du med" Han ler ett busigt leende och sen närmar han sig mig med sitt huvud och kysser mig flera gånger. "Gud vad jag är glad att du flytta hit!" Säger han medan han har sin panna emot min. "Jag är också glad för det." Säger jag och pussar han lätt igen. "Nu, ska vi hem!" Skrattar han och tar mina händer och springer så fort så jag nästan ramlar av skateboarden. "LUCAAS! HAHA , SLUTA!" Skrattar jag. Han slutar springa ger mig en snabb puss och sen går han i normal takt ända hem.

____________________________________________________________________________________________________

Kapitel 7 nu då! :)

Kommentera lite granna?

Jag vet att novellen inte uppdateras speciellt bra men jag måste ju komma igång med skrivandet.. & har så mycket i skolan..

/Anonym 

Jag ber hemskt mycket om ursäkt för mitt språk i detta inlägg, men jag måste skriva av mig de här NU.

Har du någon gång tänk "wow, han/hon är speciell och verkligen inte som någon annan"? - Jag har, många gånger.

Senaste gången jag tänkte så var ungefär för 10 minuter sen. Jag är så sjukt jävla less på att alla ska bli annorlunda efter ett tag. Nu är han som jag tänkte så om pervers och vill ha massa nakenbilder, bara för att han är kåt för tillfället. 

Att jag får frågor om att skicka lättklädda bilder är så irriterande. Det finns folk som gärna skickar bilder på sig, halvnakna, nakna whatever. Men jag är inte en sån person, jag är jag.. och jag är ingen jävla strippa. Det finns folk som jobbar som de, och dom visar gärna sin kropp, jag tycker att alla som är så jävla överkåta kan dra sig tillbaka på en strippklubb, eller med en porrfilm. Eller söka upp någon som gladeligen gör det. 

Jag är så jävla less på att bli behandlad som en som gladeligen visar sig naken, bara för att någon sett en bild på min kropp(fullt påklädd)eller min rumpa i byxor, så tycker de att jag ska ta en bild i string, hotpants, whatever. 

kom igen, jag kan inte vara den ända som tycker så här?

Detta var bara för att skriva av mig ursäkta  mitt språk igen.!

/Anonym

Hejsan!

Förlåt för den dålig uppdateringen, den har verkligen varit kass, sist jag skrev var den 8:e December.. så ett tag sedan.

Anledningen

*Jag har väldigt mycket i skolan just nu..

*Händer saker som är jobbiga..

*Försöker ta igen mig för det som hänt.

Jag ska bli bättre på att skriva, men just nu, skola...

Vi hörs sen!
Puss / Anonym.

- What's more important? What we become, or how we become it? - Lucas Scott, One tree hill

/Anonym

   - Just think, you could be a big part of someone else's life without know it. - Lucas Scott , One tree hill

/Anonym

Okej, tack Klara som tipsa om denna video, men jag visste faktiskt redan om den ;)

Men har här ni sanningen

Enligt mig, så är mobbing verkligen inte ett skämt. Och jag tycker fortfarande samma sak om den förra videon trotts han irriterande attityd i videon ovan. Om ni går in och tittar på youtube, så att ni kan se kommentarerna på denna video... så kallar ALLA honom Gay och så vidare nu i kommentarer, men vad dom glömmer bort är att det är faktiskt den lilla söta pojken som nyss grät för att han varit mobbad sedan första klass. De glömmer bort allt som sades i videon när han sa att han var mobbad.

Det sjuka är nu gör dom saker som de från början tyckte var fel. Dom mobbas, trotts att denna kille faktiskt inte bryr sig så är det fortfarande fel.

Det fanns en kommentar på youtube, som jag tycker var rätt sagt:

Even tho i know the other video was made 4 months ago...Still dosnt change the fact the way i feel for him right now.. this little kid could have done this video much more better in a more respectful way becoz they are many people who support this dude but for him to make a video with that attitude and annoying gum in his mouth its just rude! Anyways still support that bullying needs to stop!!

Där har ni kommentaren. & det är bara att kolla på youtube sidan, och bredvid videon finns de ju andra små bilder på andra videos, om man kollar där, så finns de folk som gör narr av honom, och det kallar jag mobbing.

____________________________________________________________________________________________________

I den förra videon:

*Visst tänkte ni på hur de barn och ungdommar som finns har det i skolan?

Då öppnade han ju faktiskt ögonen på folk.

/Anonym

Om ni blir rörda av detta, så är ni säker på att ni har ett hjärta!

Tänk er, denna lilla söta pojke har varit mobbad, sedan ANDRA KLASS. Nu ska han börja åttonde. 

Jag tycker det är sjukt, det är så jävla sjukt att folk ska mobbas. 

Jag lider med alla som är mobbade. Jag hatar att se det hända, jag hatar att inte kunna göra något åt det.

Ursäkta språket, men jag blir rent ut sagt jävligt förbannad när jag ser sånt här.. 

(och ja, jag vet om "sanningsvideon" )

/Anonym  

Kommentar;

jennifer om "en kort historia om min "bror""

vi tänker inte tvinga dig säga vem det var eller vem du är, jag vill bara att du ska vi alltid finns här...

du skriver om saker som vi går igenom och känner oss starkare och nu kanske det är våran tur att skriva så du känner dig starkare.

det handlar om att ge och ta.

jag kan inte säga att jag vet hur det känns men, för personer känner inte likadant, men jag kan säga att jag kan förstå hur det känns, eftersom att min kusin begick självmord, ( vet inte hur din *bror* dog)men jag kommer ihåg smärtan jag gick igenom när min mamma ringde och sa att min kusin ligger inne på sjukhuset och man inte visste ifall han skulle vakna.

allt man vill göra är att lägga sig ner på marken, gråta. ligga bredvid personen, prata och skratta.

alla minen som man har tillsamans med den personen går snabbt igenom ens huvud som när dom spelar *detta har hänt* på tv-serier.

jag förstår att det kan vara jobbigt men det blir enklare, tro mig. din *bror* har inte lämmat dig, han finns alltid kvar på något sätt, i ditt hjärta eller minnen.

jag hoppas verkligen du mår bättre snart, men sån smärta går inte över på en kväll.

jag hoppas du förstår att ifall du vill något så finns vi alltid här.

rest in pic anonyms bror, ifall vi visste vem du var antar jag att du ar en fantastisk person. </3

__________________________________________________________________________________________________

Svar:

Tack för denna kommentar. Den värmde rejält. Det känns skönt att även fast ni inte vet vem jag är, finns för mig.

Jag vill bara säga tack,

Tack för att ni läser vad jag skriver, tack för att ni litar på mina ord..   

/Anonym