anonym om "Fråga till mig"

Jag vill bara dela med mig om något som hänt mig senaste tiden som INGEN av mina vänner vet, ja vill inte berätta för dem för de en ny grej så..ja. Förlåt om detta är onödigt eller vad som helst men måste dela med mig och hoppas VERKLIGEN att du svarar och tipsar mig i denna situation för jag behöver hjälp! Här kommer det:
Jag går i 9an.I min skola går en kille som går i 8an men han är lika gammal som mig(han har gått om, han e till och med äldre än mig).Vi började från INGENSTANS ha värsta konversationerna på fb och började få bara bättre och BÄTTRE kontakt med varandra.Tills han frågade om mitt nummer och varje dag smsar vi i timmar! och utan att en dag går så smsar vi med varandra.Han lägger "

____________________________________________________________________________________________________

Svar:

Jag har varit med om samma sak, och då var det så, att den där killen som höll på mot mig, han älskade mig mer än vän & vi blev tillsammans och vi var lyckliga men bara för jag säger så, betyder det ju inte att det blir exakt likadant för dig:

Jag tycker det låter som han gillar dig! Och jag tycker du ska våga fråga, om han faktiskt gör det.

Han gör som du gör när han säger att han älskar dig - skämtar bort det. De flesta killar är väldigt bra på att skämta bort saker. Och så är de väldigt bra på att få en att bli kär - fast de inte alls gillar en på det sättet. Men de var inte de jag ville säga och ska inte förvirra dig mer än nödvändigt nu;
Jag tycker du ska fråga om han tycker om dig mer än vän.

Våga fråga, som sagt - JAG tror han gillar dig mer än vän, för så där skriver man knappast till någon man bara vill vara vänner med!

Lycka till nu!

/Anonym

Det är såhär att jag tänker lägga ner novellen. Jag börjar på en ny om ett tag istället, när mina nationella prov är över och så, då ska jag fixa fram en riktigt bra novell, som är planerad i förväg istället för något som jag skriver bara sådär!

Till er som älskade den novellen, förlåt. Men erkänn, det var verkligen rörigt och konstig uppdatering. Och konstig handling.

Gillar ni den nya headern & färgen i bloggen?   

/Anonym

Jag fick din kommentar om killen i 8an som förvirrar dig.

Jag ska svara. 

Så snart jag hinner!

Håll ut vännen   

/Anonym!

Klara undrar vad jag heter. Jag är ledsen, men jag vill som sagt inte säga mitt riktiga namn. Om ni vill ha någonting som ni kan kalla mig, så kan ni få veta mitt mellannamn. Det är Linnéa. Det är allt ni får veta om mitt namn, ni får gärna fråga flera frågor, var inte blyga, jag svarar på allt och ni kan alltid vara anonym - precis som jag!

/Anonym.

Hej!

Jag vill tipsa om en blogg, som jag hittade igår. Det handlar om en tjej som blivit våldtagen, slagen och nästan mördad. Allt hon skriver är sant.

Här är beskrivningen på hennes blogg:

"Välkommen till min blogg!

Jag som skriver här har valt att vara anonym

eftersom jag på den här bloggen kommer

berätta saker som jag inte orkar konfronteras med i verkliga livet.

Men, jag som skriver heter Sara och är sjutton år.

I den här bloggen kommer jag skriva om saker jag varit med om

och saker som många andra människor helt enkelt inte vågar prata om,

jag har suddat ut alla gränser!

Kommer även skriva om lite annat smått och gott.

ALLT SOM SKRIVS I DEN HÄR BLOGGEN ÄR SANNING OCH FÖR DEN SOM INTE TROR PÅ DETTA FINNS VERKLIGA BEVIS."

Jag hoppade över en liten bit och så men jag tycker helt klart ni ska kolla in bloggen. Seriöst, kolla in den !

http://sarashemligheter.blogg.se/
http://sarashemligheter.blogg.se/

http://sarashemligheter.blogg.se/

  /Anonym

Hej älskade bloggläsare! 

Lyssna samtidigt som ni läser, om ni vill de   

_________________________________________________________________________________________________

Bilder från weheartit.com

Ibland önskar jag att jag kunde vrida tillbaka tiden. Återuppleva alla de där minnena som man är rädd ska försvinna. Jag antar att jag inte är den enda som vill vrida tillbaka tiden ibland. Det är jobbigt att veta att alla de där minnena man har, kommer man förmodligen aldrig uppleva igen. 

Det som gör mest ont för mig är att min släkt en gång i tiden var mitt allt. Vi gjorde allt tillsammans, jag och mina kusiner. Vi var som en stor syskonskara. Vi hade våra stunder, där vi bråkade men för de mesta var vi världens bästa kusiner. Min släkt och jag brukade åka till kolmården tillsammans, där bodde vi på hotell. Efter att vi gått i djurparken, ätit middag på hotellet och badat i poolen delade vi upp oss. De vuxna satt och hade roligt i ett hotellrum medan vi andra barn som åkte, vi satt oftast i vårat hotellrum och pratade, om allt möjligt. Hade godiskrig och fick skäll av våra föräldrar som senare såg vilket kaos vi ställt till med. 

Vi brukade ha många grillkvällar på om somrarna. Oftast hos min farmor och farfar och de slutade stort sätt alltid med vattenkrig. 

När jag var runt 7-9 år, så skulle jag sova hos min farmor och farfar samtidigt som min då för tiden - bästa kusin. Vi sov i en våningssäng, jag uppe och han nere. (Han är för övrigt 5 år äldre än mig) Han kastade upp ett snöre och jag hostade precis så hamna det i min munn när jag andades in, fy vad äckligt det var. Då skrattade han jättemycket, jag trodde seriöst att han skulle kissa på sig av skratt. Sen lyfte han hela mig med sina fötter, och vi skrattade så mycket så snart kom farmor in och sa till oss att vara tysta och sova. Vi lydde, i ungefär 5 sekunder. Han började viska och jag började skratta. Vi kunde höra hur farmor och farfar suckade och då skrattade vi ännu mera.

Jag och min bästa killkusin var alltid tillsammans. En gång, när mina vänner inte visste han han var min kusin när vi var nere vid badet frågade de om det var min kille. Jag svarade med ett skratt "Nej är ni knäppa? Han är min kusin." Alla trodde vi var mer än kusiner, alla trodde vi var tillsammans, bara för att vi alltid gjorde allting tillsammans. Vi cyklade hem till mig från farmor och farfars hus för att hämta öl till våra pappor. 

På den här tiden var allt bra. Jag var på toppen av världen, jag trodde jag skulle stanna där för alltid. 

Så fel jag hade.

Att skriva om det här gör mig tårögd. Jag saknar allt vi hade.

Nu är min bästa killkusin 20, snart 21. Jag är 15, snart 16. Sist jag pratade med honom sa han att jag var eller är en idiot.. Sen en person i min släkt dog, har hela släkten fallit samman. De flesta av de vuxna börja dricka, och ingen av dem hanterar alkoholen på ett bra sätt. Senast jag träffade min bästa killkusin var för .... 3 år sedan. Och då pratade han inte ens med mig. Helt ärligt, han kollade inte ens på mig.

Det gör ont. En av mina vänner umgås med honom, och hon frågade om han kände mig. Då sa han nej, det finns många med mitt namn, och han har ingen i sin släkt med mitt namn..

Känns så sjukt bra att veta att jag betyder något för honom...

__________________________________________________________________________________________________

Nåja, jag ska inte tråka ut er med sånt här mer idag. 

Har ni någonting ni vill veta om mig? kommentera det här inlägget med lite frågor? :) Jag svarar gärna! Eller skriv i frågerutan!

Ha nu en riktigt bra lördagskväll!

/Anonym

" Att vinna en vän tar flera år - men att mista en tar inte ens en minut. "   

/Anonym

" Om snöret inte håller, utan går av, är det bara att försöka med ett annat snöre " - Nalle puh

/Anonym