"En man som ser världen på samma sätt när han är 50 år som när han var 20 år har slösat bort 30 år av sitt liv"

/Anonym

Har du känt att personer du träffat över internet är drömlika, bättre än vanliga personer, som du träffar på riktigt?

Jag känner personer över internet, som bor långt ifrån mig. - de är drömlika - Det är folk som jag verkligen bryr mig om, visst mer än 50% av alla som man träffar över internet är fake, och 49% är idioter, men den där 1% som återstår är de bästa ungarna som finns i världen.

Jag har träffat folk i verkligheten som jag träffat via internet. Och bara en av dom har jag fortfarande kontakt med, för att han var någorlunda som han är på datan.

Om du ska träffa någon via internet, så säger dina föräldrar absolut nej. Medan jag säger , träffa dom om du känner för det. Men absolut inte själv! Ta med dig en vän eller två, gå på bio, för att slippa pinsama tystnader, och efter filmen kan man alltid ta en fika, och prata igenom filmen , eller något annat. :)

Men om man träffar folk via internet som bor alldeles för långt bort, är de en lycka om de är asgulliga och underbara på alla vis? Eller är det en olycka? Att aldrig kunna ses, är jobbigt. Jag vet.. Been there done that... :(

Jag har två killar, som jag vill träffa av hela mitt hjärta, nej föresten tre.. Sak samma, jag vill träffa dem. Men de bor tyvärr så långt man kan komma från mig...

Dagens citat kommer senare!/Anonym

Citatet är inte det på bilden! Bilden kommer bara vara varje gång det är nallepuh citat!

"Fast man är liten, 

är man minst lika

viktig som en stor."

/Anonym

Jag fick en kommentar som fångade mitt intresse.

Och den handlade om dagens citat.

Så jag tänker köra med det, dock så blir det nog inte så regelbundet eftersom jag är lite deppig just nu..

-Dagens citat kommer om en timme ungefär!  

/anonym 

Om ni undrar varför jag inte skriver, så är det för att jag vet inte vad jag ska skriva om längre.. jag känner mig bara tom just nu.. :(

any help?

Vad vill ni att jag skriver om?

/Anonym

"Ska du gå på fredag?" frågar Lucy och tittar på mig. Hon undrar alltså om jag ska gå på balen. "Nja.. ingen har frågat mig." Svarar jag och tittar ner i marken. Lizzie puttar till mig "oroa dig inte, jag lovar dig.. i slutet av dagen har någon frågat dig!" Lucy öppnar portarna till skolan och vi går in. Där inne är det väldigt stökigt, nervösa killar, oroliga tjejer. Lucy och Lizzie behöver inte oroa sig. Lucy ska gå med David, en kille i parallell klassen, rätt snygg och Lizzie ska gå med Liam. Melinda står med fotbollslagets kapten och han frågar antagligen henne om balen. Bella ska gå med en kille vid namn Oliver, jag vet inte vem det är, men han är tydligen snygg enligt de andra tre tjejerna

Första lektionen är Biologi, mitt värsta ämne. Under lektionen knackar det på dörren och blombudet är här. "Vi har leveranser till denna klass." Säger en kille från elevrådet. Han kliver in med en korg full med röda rosor som har en lapp fastknyten runt skjälken.  "Denna blomma är till Evelyn Brown" Säger han och räcker den till Evelyn som ger ifrån sig ett tjut när hon ser namnet på lappen " JAG SKA GÅ MED DEAN!" tjuter hon till sin vän. Det går laget runt och fler tjejer tjuter. Killarna i klassen börjar klaga över tjuten och att de får ont i öronen av tjejernas skrik. "Melissa Fuller" Jag hoppar till, han sa just mitt namn. Jag räcker fram handen och han lägger en ros i den. Jag mumlar tack och läser på lappen.

Gå till kafeét mitt emot skolan, efter skolan. Ses där.

Jaha, så har jag en hemlig beundrare nu också? Eller försöker någon spela mig ett spratt. Eller värre tänk om de är Dick, okej det där lät taskigt, men jag skulle hellre gå själv än med honom.. 

"Vem tror du det är?" Frågar Lucy när vi står i Lunchkön. "Jag har ingen aning Lucy!" Svarar jag. "tänk om någon bara försöker spela ett spratt på mig?". Lucy tittar på mig, sedan brister hon ut i skratt samtidigt som hon får sin lunch. "Snälla Mel, sluta tro så dåliga saker! Du förtjänar att ha en hemlig beundrare så gå och möt personen efter skolan!" Lucy hade rätt, jag har ingenting att förlora.

Efter skolan tar jag mina böcker och lägger ner dem i väskan. Säger hejdå till Lucy och resten av personerna. Sedan går jag ut genom portarna och över till kafeét. När jag kliver in där är det nästan inga där, bara en gammal gubbe, jag går till han i kassan och köper mig en mjukglass, sedan sätter jag mig ner vid ett bord. Det plingar till i dörrklockan och in kommer... Lucas? Han hejar på mig och går till kassan han med och köper en mjukglass. Sedan kommer han fram till mig. 

"Var det du?" Frågar jag och tittar upp på honom. Han småler och slår sig ner. Sedan nickar han, "rosen?" Jag nickar "Ja det var jag." skrattar han. Jag ler och får en varm känsla i magen. "Gud vad fin du är." Säger han och ler emot mig. Jag rynkar pannan och skakar på huvudet. "du är sjukt mycket finare lille vän!" Han skrattar. 

När vi suttit och pratat ett tag, blir saker plötslig allvarligt mellan oss. "Så... Vill du gå med mig på balen?" Frågar Lucas. 

OMG! OH MY GAASH! Lucas Hamilton bad mig att gå med honom på balen! "ehm.. Skojar du nu?" Säger jag. Han bister ut i skratt. " Haha nej, varför tror du det?" Säger han och tittar på mig. "Nej jag bara undra, men självklart går jag med dig om du vill!" "Vad bra!" Säger han och ler. Så sitter vi kvar och pluggar matte tillsammans ett tag, innan jag sedan beger mig hem utan honom.

När jag kom hem på kvällen den dagen är jag extremt glad. Nu kan ingen sabba mitt humör, Inte ens Steve skulle lyckas. Lucas Hamilton , bad mig gå med honom på balen!"

____________________________________________________________________

Kapitel 6, handlar alltså om balen! 

(tidsinställt)

/Anonym

 /Anonym

Allt bra vi gör, allt roligt vi har...

Allt har ett slut. Relationer till föräldrar, till släkt och vänner. Ett förhållande tar slut snabbt. Allt har ett slut.

Som ni förstår har något av detta hänt mig just idag.

I </3 him. 

Att alla saker har ett slut betyder ju inte att det är dåligt. När en dörr stängs, öppnas en ny som man brukar säga. Det gäller igentligen bara att följa sitt hjärta och göra de man tycker är bäst.. Eller ja, det som känns bäst.

/Anonym