Har du stränga föräldrar, eller överbeskyddande kanske? - jag har.

Har du någon gång blivit kär i någon som varit mer än 3 år äldre än dig? Det är rätt vanligt, iallafall om man är tjej och blir det. För killar i ens egen ålder anses vara "omogna". Som 14-17 åring anses det vara konstigt att vara tillsammans med någon som är 20+.. 

Men vad ska man göra då? Man kan inte styra sina känslor. Man kan inte hjälpa att man blir kär, det bara händer. 

Dina föräldrar, ja alla tycker antagligen samma sak, du är deras lilla bebis. De kan inte låta bli att bli oroliga, om du har en kille/tjej som är 3år äldre .. tänk då äldre än 3 år..  

Jag har varit med om de här.. Det är jobbigt, och det värsta är att du kan bli kär i någon äldre, och sen kommer ni på att ni är i helt olika stadier i livet, och man kan inte vara tillsammans pga det  

/Anonym  

Snacka om att besökarstatusen gått upp :o 70 stycken igår! :)
Tack för att ni tittar in, och jag hoppas verkligen denna blogg ska vara till nytta!:)
/Anonym   

Detta kapitel är ganska verklighetsbaserat och kommer innehålla rätt mycket snack om känslan för alkohol.

En sak som Lucy inte fått veta av mig, är hur min pappa är. Eller han är faktiskt inte min pappa, det är min styvfar men min pappa dog när jag var nyfödd, och mamma har varit gift med min styvfar Steve sen jag var 1. Så han känner mig utifrån och in. Fast ändå så gör han det inte. Steve är alkolist och därför pratar jag helst inte om honom. Mitt kassa självförtroende är mycket på grund av honom, han säger saker som får mig vilja försvinna, vilja dö.. Steve har inte kommit till vårat nya hus här i LA ännu. Han kommer idag. 

Det var nu Lördag och jag har gått en vecka i skolan. Melinda, Lizzie och Bella är precis som Lucy, sådär lättsamma och inte svåra att vara med. Man kan säga allt till dom. Killen som bor på samma gata som mig heter Lucas, och går i min parallella klass. Han är rätt populär, och han såg mig igår i skolan, han tittade hela tiden men jag låtsades som om jag inte såg honom. Fast jag gjorde det, och han var så gullig. Så sjukt snygg.  
"Mel, skynda dig nu, Steves plan har redan landat!" Ropar mamma. "Jag kommer!" suckar jag. Jag slänger på mig en kofta och sen flätar jag snabbt håret, mamma står och trampar otåligt i hallen när jag kommer ner. 

"STEEVE!" Tjuter mamma när hon ser honom på flygplatsen. Jag hoppar till av hennes plötsliga tjutande och tittar konstigt på henne när hon flyger upp och in i hans famn. De kysser varandra gång på gång, vilket föresten äcklar mig. "kul och se dig igen Catrine" Säger han , med sin fyllo röst. Han ger mig bara en blick, som jag får ont i magen av och helst av allt vill jag bara spy på honom.   Men såklart låter jag bli och följer sorgset efter dem till bilen. Jag suckar och sätter mig i baksätet. Nu skulle det bli ett jävla liv ikväll.

På kvällen;
"MELISSA, INTE DEN TONEN TILL MIG!" Gormar Steve, fast jag knappt sagt något. "Men Steve, hon sa ju knappt något?" Försvarar mamma mig. "Det är det som är PROBLEMET! Melissa, UT! Kom tillbaka om en eller två timmar, när du lärt dig din läxa!" Jag tittar förvånat upp på honom där jag suttit och gjort läxan. " allvarligt, det regnar ju..?" Steve ler ett hånfullt leende "Det SKITER jag i." 

När Steve säger något, ja då ska man lyssna. Jag har iallafall sån tur att det slutar regna när jag kliver utanför dörren. Jag börjar gå ut från gatan och plötsligt har jag hamnat på en strand. En bit ifrån stranden ligger massor av olika rampar, både får BMX och för Skateboard åkare. Jag tycker jag urskiljer Lucys röst och mycket riktigt när jag kommer närmare ser jag henne sitta där med ett par killar. Lucy får syn på mig och vinkar dit mig. Jag tvekar och skakar på huvudet. Hon ser konstigt på mig och växlar en blick till en av killarna, sen säger hon något och reser sig och kommer fram till mig. "Hej, har det hänt något?" Säger hon.

vad ska man svara?  Ja, min styvfar kasta ut mig. "Nejdå," jag ljög. "Bra, kom hit då!" Säger Lucy och drar med mig. "nej gå du, jag ska hem." Där ljög jag igen. Lucy säger bara hejdå och att vi ses på måndag. Jag nickar och ger henne ett svagt leende. 

Som tur är kan jag stanna kvar vid ramparna, för Lucy och hennes gäng ger sig iväg antagligen hemåt. Solen börjar gå ner och jag slår mig ner på en bänk uppe vid ramparna. Det är några få personer längst bort vid de mindre ramparna som tjoar och har riktigt kul låter det som. Jag drar min tjocktröja tightare mig och känner att jag börjar frysa lite, men den tanken försvinner snabbt när jag ser vilket gäng som är påväg rakt imot mig. Lucas. En av killarna åker rakt imot en av ramparna och flyger rätt högt upp i luften. Två killar växlar oroväckande blickar och kommer emot mig. 

"Hey hotie, vem är du?" Frågar en av dem. Jag tittar förvånat på dem och säger blygt "Melissa, vem e du då?". Killen som frågat frågan nickar kort, "jag heter Liam och han här är Ethan." Jag nickar kort till svar och ler lite svagt. "så, hur kommer det sig att du sitter just här, just nu?" Frågar Liam. "min styvfar kasta ut mig" Det kommer ur min mun i nästa sekund ångrar jag  mig, nu måste jag antagligen berätta allt. Men det måste jag inte, som tur är. Killarna samlas runt mig, jag känner mig illa till mods, men vågar inte riktigt resa mig upp heller plus att jag vill inte gå, eftersom killen precis framför mig är Lucas. 

De flesta killar får för sig att de ska åka på samma ramp, bara några få stannar kvar och diskuterar något. En av dom som stannar är Lucas. "Ey, du bor på min gata va?" Frågar Lucas mig plötsligt. Och jag nickar blygt.  "Coolt" Svarar han kort. Sedan tar han med sig alla andra killar och avslutar konversationen med mig med ett enkelt "vi ses väl". Och jag stammar fram ett "Vi ses". 

Nu har det äntligen gått tillräkligt lång tid, och med ett leende på läpparna går jag hem. Men när jag kommer hem försvinner leendet på en gång. Det är något som inte står rätt till. "JAG SKITER I OM DU SÄGER ATT DU INTE VARIT DET "med så många" DU SKA SÄGA SANNINGEN, HUR MÅNGA?!" Skriker mamma. Hon har druckit hon med. Steve svarar ilsket " MED UNGEFÄR .... 5 STYCKEN." Resten hör jag inte för jag rusar upp på mitt rum för att slippa bli indragen i samtalet. Plötsligt tjuter mamma till och jag förstår då, att Steve slagit henne. Och detta skulle bli en lång lång natt.. 

Men jag var ändå rätt glad, för trotts allt hade ju Lucas pratat med mig, för första gången.

_____________________________________________________________________

Kapitel två nu då! :)

/Anonym

Snacka om att besökar statusen gått i rasande fart uppåt! Vilket jag älskar, tack för det Ida (http://www.justindbiebernoveller.blogg.se)  (:

Ett nytt kapitel i novellen kommer faktiskt ut ikväll, troligen! :)

håll koll!

/Anonym
 

-Denna novell utspelar sig ur den 16åriga Melissas perspektiv. Hon har just flyttat från New York till Los Angeles där hon nu ska börja sitt nya liv. Hon är osäker på sig själv och med hjälp av Lucy, tjejen i huset bredvid, ska hon kämpa sig genom sista året i en ny skola, med nya vänner, nya hinder.

första skoldagen är alltid lika jobbig, det vet alla. Att komma till en ny skola där alla redan känner varandra sen 4 år tillbaka, är jobbigt. Tur att min granne Lucy var en stöttande tjej, hon förstår mig bättre än min mamma,trotts att Lucy bara känt mig i en månad. Lucy har ljusbrunt långt lockigt hår. Och är väldigt väldigt söt. Hennes ögon är blåa och hon ser så snäll ut. Mitt hår är mörkbrunt, lite vågigt och rätt kort. Mina ögon är bruna och tråkiga.

Medan jag går till busshållsplatsen kommer Lucy springandes.

"Hej hur mår du?"  Säger Lucy och ler.
"Hejhej! Jo det är bra, väldigt nervös bara. själv då?" Svarar jag och ler ett osäkert leende.

"Det är fint, och du.. det kommer gå bra, du ska ju trotts allt gå i min klass Melissa!" 

Ja, det var himla tur att jag hamnat i hennes klass. Med mitt kassa självförtroende och mitt utseende ville jag verkligen inte hamna i en annan klass. 

När bussen stannat vid skolan drar Lucy med mig till ett tjejgäng på tre stycken, som måste vara hennes kompisar. Den längsta tjejen kommer fram och kramar Lucy. 

"Detta är Melissa, hon är ny här, hon kommer gå i våran klass." Lucy pekar på mig.

Tjejerna tittar nyfiket på mig och så sträcker den längsta fram handen "Melinda heter jag, det här är Lizzie och Bella. " Säger hon och pekar sedan på de två tjejerna som står lite bakom. "Hoppas du kommer trivas både på denna skola, och i våran klass!"

Jag skakar hennes hand "Tack, det kommer jag förmodligen göra!"

Lucy och hennes vänner börjar gå och eftersom jag står kvar kommer Lucy tillbaka och drar med mig in i skolan.

Medan vi går genom korridoren känner jag allas blickar titta undrande på mig. Jag tittar ner i backen och blir ledd till expiditionen av Lucy som håller armkrok med mig. Rektorn tar emot mig med ett leende "kul att du kunde komma hit Melissa, hoppas du kommer trivas. Jag är rektor Barkley" Säger han. Jag nickar till svar. Han räcker mig en kartong med böcker, ger mig koden till skåpet och sedan ger han mig ett leende "återigen , välkommen hit!"  

Lucy, Melinda, Lizzie och Bella följer med mig till mitt skåp. De hjälper mig lägga böckerna i ordning och sedan räcker de mig mina engelska böcker. "här, du lär behöva dem till första lektionen" Jag ler och tar emot dom. Sedan går vi till de andras skåp och de tar sina böcker. Lucy är seg, så de andra tjejerna går i förväg. När Lucy är klar drar hon med mig till klassrummet. "well, hope you are ready to meet your class, oroa dig inte, det kommer gå fin fint!"

Blickarna jag fick under den lektionen är svåra att beskriva, men vi kan ju säga såhär.. jag fick inte mycket gjort under den lektionen. En kille i klassen, Dick heter han, han måste vara klassens tönt eftersom han sitter lite för sig själv, utan någon bredvid sig, djupt begravd i sin bok, när han inte tittar på mig vill säga. Han ler stort när han ser att jag tittar tillbaka. Jag ler ett snett leende och tittar ner i min bok. Läraren stoppar mig innan jag hinner ut ur klassrummet. "vi hann inte hälsa mer än din lilla presentation framför klassen, jag är Mrs M, och kommer vara din klassföreståndare i år. Jag hoppas du kommer trivas i klassen!"

"tack" svarar jag kort och går ut ur klassrummet.

Resten av dagen är okej, några av killarna i klassen hejar på mig när vi går förbi i korridoren, och Lizzie ser lite avundsjuk för att de inte sagt något till henne. 

När jag äntligen kommer hem springer jag upp på mitt rum och loggar in på datan. "Snälla var inne!" Jag loggar in på Facebook, och letar ivrrigt i chatten efter min bästa vän, "Hope" Hon var inne. Vi börjar genast skriva om hur min första dag varit..

"Melinda ska du inte ha mat?" Ropar mamma. "Jo jag kommer!" Jag stänger igen min macbook och springer ner för att äta. Efter Maten sitter jag i mitt rum i det stora fönstret, där det finns en sittdyna, som jag älskar! I knäet har jag mitt ritblock och ritar av ett träd utanför. Plötsligt kommer ett helt gäng killar cyklande på BMX cyklar och en av dem fångar mitt intresse. Det måste vara min granne lite längre upp på gatan. Lucas tror jag han heter. Han är grymt söt. Och jag tror till och med att vi går i samma klass. Han gör trix med sin cykel och de andra killarna försöker härma honom, men lyckas inte så bra. 

Plötsligt tittar alla upp mot mitt fönster. Lucas fortsätter titta när de andra tittat bort. Jag drar snabbt ner rullgardinen, sen bestämmer jag mig för att gå i säng. Efter att tjuvkikat på dem ett tag...

______________________________________________________________________

Fösta kapitlet, jag har ändra det typ tusen gånger, men blev rätt nöjd nu! :)

/Anonym

Har du någon gång känt att du kan var dig själv med en av motsatt kön, trotts att du knappt känner personen? - Jag har.

Tänk dig att du har något i hemlighet, som jag har denna blogg ungefär.. Du vill helst inte dela med dig till dina vänner eftersom du skämms och är rädd för vad de ska säga. Och den där personen du kan vara dig själv med, vill veta den hemligheten. Du är skeptiskt och säger nej han(i det här fallet) envisas med att säga att han vill veta. Han blir sur för att du bara säger "nej men du vill inte veta tro mig.." .. Du vill med hela ditt hjärta att han inte ska försvinna, och när han blir sur på dig, blir du genast orolig att han ska försvinna. Så du trottsar vad du sagt, och skickar en länk till det han velat veta.

Du får den reaktion du visste du skulle få. Ett skratt rakt upp i ansiktet. "SKOJAR DU MED MIG?" 

Resten av kvällen sitter han och säger "gaaaaaaaayyyy" eller något annat som passar in på saken. Du vill inte bli osams så du sitter där och håller tyst, och när han frågar om du är sur, svarar du nej. Fast du helst av allt bara vill skrika på honom att han ska hålla käft och att det är ditt liv, och ditt val.

/Anonym.   

En väldigt bra låt, som beskriver en väldigt äkta kärlek. Jag är helt kär i låten! 

/Anonym

Jag har funderat lite, och jag har kommit fram till att jag ska skriva en novell här på bloggen.

Novellen kommer vara ganska enkel. Något som handlar om någon som är osäker, inte har självförtroende eller bara vill dö.

Novellen kommer skrivas ungefär en gång i veckan, jag har inte bestämt något. Och den börjas på redan nu, efter detta inlägg. Men publiceras inte ännu!

/Anonym