Jag ber hemskt mycket om ursäkt för mitt språk i detta inlägg, men jag måste skriva av mig de här NU.

Har du någon gång tänk "wow, han/hon är speciell och verkligen inte som någon annan"? - Jag har, många gånger.

Senaste gången jag tänkte så var ungefär för 10 minuter sen. Jag är så sjukt jävla less på att alla ska bli annorlunda efter ett tag. Nu är han som jag tänkte så om pervers och vill ha massa nakenbilder, bara för att han är kåt för tillfället. 

Att jag får frågor om att skicka lättklädda bilder är så irriterande. Det finns folk som gärna skickar bilder på sig, halvnakna, nakna whatever. Men jag är inte en sån person, jag är jag.. och jag är ingen jävla strippa. Det finns folk som jobbar som de, och dom visar gärna sin kropp, jag tycker att alla som är så jävla överkåta kan dra sig tillbaka på en strippklubb, eller med en porrfilm. Eller söka upp någon som gladeligen gör det. 

Jag är så jävla less på att bli behandlad som en som gladeligen visar sig naken, bara för att någon sett en bild på min kropp(fullt påklädd)eller min rumpa i byxor, så tycker de att jag ska ta en bild i string, hotpants, whatever. 

kom igen, jag kan inte vara den ända som tycker så här?

Detta var bara för att skriva av mig ursäkta  mitt språk igen.!

/Anonym

Förlåt för dålig uppdatering, men jag måste ta mig samman (inlägget under) Jag mår verkligen inge bra av det..

Det var en som frågade hur han dog, det tänker jag inte nämna likaså jag nämner ju inte hans namn, för min egna skull, och för att jag anser det onödigt. Folk kan ju lätt lista ut vem jag är då. Vad vet jag,  det kanske sitter någon, som jag känner, och läser det här just nu. En person som också kände honom, de får mig att bli avslöjad direkt, speciellt om de står att de är min "bror".

Hur mår jag just nu?

Hmm.. Jag känner mig lika tom, fast ändå modigare. Jag mår uselt, fast ändå låtsas jag må bra. Det är som vanligt, fast ändå inte.

En sak jag lärt mig från min älskade "bror".

-Oavsett hur jobbigt du har det, så tro inte att du är ensam, det finns någon som har det tusen gånger värre. Jag säger inte att din smärta är obetydlig, men ha det i åtanke, du är inte ensam & du har det inte värst.

/Anonym

Har ni tänkt på en sak, Om man är tillsammans med en kille, och de får reda på att man pratar med flera andra, och att någon av dom kanske betyder lite mer än andra, så blir det genast ett himla ståhej!

Det har inte hänt mig, eller jo. Men inte denna gång. Nu handlar det om en tjejs kompis kille. Alltså han är den utsatta.

Han har inte gjort något fel. Det ända han gjort är att prata med sina tjej kompìsar, hur vet jag att det stämmer? Jo, jag har faktiskt varit tillsammans med honom, före min kompis. Men hon och jag kände inte varandra när jag var tillsammans med honom.

Alltså jag vet att han aldrig skulle göra så emot henne, han är för snäll. Han är verkligen världens snällaste kille, och jag ångrar att vi gjorde slut, de har snart gått två år sedan. Och han och hans nuvarande tjej passar himla bra ihop, men jag önskar ibland att det var jag de vet hon..

Men nu till saken:

Min tjejkompis kille har alltså pratat med sina tjejkompisar. Och en av dem har kille, som är agressiv som sjutton på allt o alla, så fort han blir arg, slutar han inte fören han fått sin "hämd" ! Han fick reda på att min tjejkompis kille "flörtat" med hans tjej. Vilken inte är sant, aldrig.

Nu tänker han ge min tjejkompis kille stryk pga det. Och han är helt förtvivlad, för han inte har gjort något fel..Han säger att han kommer dö, att det är slut nu att hans liv är över.

Som ni förstår, är denna kille ganska "fruktad" av andra. Eftersom han slåss, vilket är sjukt omoget, enligt mig.

Så jävla fegt, o anledningen till att jag skriver allt det här HÄR, är för att jag är så frustrerad och jag vet verkligen inte vad jag ska göra åt saken. Flera av mina killkompisar har råkat ut för den där killen, och det funkar inte längre, han har besöksförbud i våran ort. HAN FÅR INTE VARA HÄR. och ändå så är han det.... ÅÅH!

/Anonym.

Detta är enbart skrivet för att jag ska skriva av mig, jag är alldeles frustrerad och vet ej vad jag ska ta mig till annars. Så läs om du vill!

Snacka om att jag känner mig helt tom, på allt. Jag visste att om jag skulle ge mig in i ett förhållade med honom, så skulle jag såras. Inte av honom, utan av mina egna känslor. Jag visste att han inte var den rätta. Ändå så föll jag dit. Han var så charmig, och han var så go, och helt awesome.. Nu vill han inte höra från mig.

Han vägrar lyssna. Han har bytt mobilnummer, tagit bort facebook, och alla andra ställen som jag kunde nå honom på. Det sista han sa till mig var: 

Fyfan för dig, sluta leka med mig. Du är en liten skitunge som är helt dum i huvudet. Dra åt helvete, prata aldrig med mig igen. fyfan för dig!

fastän jag inte förstår vad han menar med hälften av smset. Så vet jag att han är beslutsam, och denna gång menar han allvar. Jag såra honom dubbelt så mycket som jag såra mig själv. Jag vet det. Men det var inte bara mitt fel.

Det var bådas.

Jag älskar han, det gör jag verkligen. Men alla de taskiga kommentarerna jag fick pga att jag var tillsammans med honom blev för mycket. Och att han dessutom nästan hade sex med en av mina såkallade vänner på fyllan, ja de var droppen. Att han ens låg i samma säng som henne gjorde mig arg. Och att sedan få höra det från en annan person, varken min kille eller bästa vän sa något. Jag fick veta det via en annan.. som jag knappt kände dessutom. 

Vem var det egentligen som lekte med vem?

Jag erkänner, jag gjorde fel. 

Men han gjorde mer fel.

förlåt för obegriplig text. Hoppas någon läser och förstår det iallafall!

/Anonym

Allt bra vi gör, allt roligt vi har...

Allt har ett slut. Relationer till föräldrar, till släkt och vänner. Ett förhållande tar slut snabbt. Allt har ett slut.

Som ni förstår har något av detta hänt mig just idag.

I </3 him. 

Att alla saker har ett slut betyder ju inte att det är dåligt. När en dörr stängs, öppnas en ny som man brukar säga. Det gäller igentligen bara att följa sitt hjärta och göra de man tycker är bäst.. Eller ja, det som känns bäst.

/Anonym

Varför skapade jag denna blogg?

-Jo, för att kunna avreagera mig, utan att folk vet vem jag är, vart jag är, eller hur jag ser ut. Ingen kan dömma mig, för ingen vet vem jag är. 

Jag önskar det var så i verkligheten, att ingen visste vem jag är. Jag vill börja om mitt liv, och göra det rätt. En kille jag var bästa vän med.. tog bort mig på msn, facebook och överallt. Han bytte mobilnummer, och gav de nya till alla, alla utom mig. När en av mina bästa tjejkompisar fick kontakt med honom av en ren slump, fråga hon varför han gjort som han gjort. Han svara enkelt

"För jag kände för det!  "

-Förstår ni hur jävla ont det gjorde och läsa det?

Med en jävla smiley efterråt. Jag blev så arg, ledsen och sårad på samma gång. Han var en sån perfekt kille, han lovade mig att aldrig försvinna. Och utan en förklaring till varför , så gjorde han det..  

Min bästa vän duger, men inte jag. Så är det jämt, alla duger, utom jag. Alla gör rätt, utom jag.

Jag ska faanemej visa dom, att jag duger!

Men just nu är jag sårad. Och förtjänar att slicka mina egna sår.

_____________________________________________________________

föresten, nu finns Gästboken, där kan ni själva skriva och berätta en sak som varit jobbig i era liv, ni är självklart anonyma om ni vill det, och ni kan ge råd och tips till andra, ni kan skriva era favorit citat, eller något annat helt random.

/Anonym.

Sms: "Är med älskling, dudå?  "

- Har du hört det från ett ex någon gång utan att bli svartsjuk?

Antagligen inte.

Om man kunde ha ångerrätt på sina beslut då skulle det genast bli bättre och enklare. 

Jag ångrar att jag gjorde slut med mitt ex. Okej, han var med på "göra slut" delen, men det var mitt fel. Och jag känner varje dag sen dess, att jag gjort fel. Att se honom komma till min skola med sin tjej, det gör så fucking jävla ont.

Anledningen till att vi gjorde slut var enkel, vi kände inte varandra speciellt bra,. Men jag började tjaffsa om något och det slutade dåligt, vi gjorde slut. 

Nu, snart ett år sen vi blev tillsammans, ångrar jag mig fortfarande lika mycket att vi gjorde slut. Han var, och är den bästa kille du kan hitta. Sen om min bästa vän inte tyckte att vi passa tillsammans på grund av hans stil, de skiter jag i.

Vi är bästa vänner just nu, han och jag. Men jag önskar att vi kunde bli mer än vänner igen, men olyckligtvis, har han en ny tjej...

Då vi gjorde slut, kom vi överrens om att vi skulle lära känna varandra och sedan prova igen. Den där chansen "prova igen".. den kommer nog inte. 

Men jag kommer alltid att hoppas, även om det är idiotiskt. Så kommer jag alltid hoppas.

/Anonym

Känslan kärlek, den vet alla hur den känns. Man kan känna kärlek för allt, musik, människor och djur tillexempel.

Jag ska berätta om en gång då jag var riktigt kär.

Jag har seriöst aldrig, då menar jag aldrig känt samma sak. Killen jag älskade då, var speciell. Han kunde få mig glömma klockan, glömma bort allt annat runt om. Och han var min, en kort stund. Föresten, detta var på sommarlovet.

Han är två år äldre än mig, alltså så är han född 94;a. Han är rätt lång, och urgullig. Ni ska bara se hans leende, så jävla fin, och så underbar.

Hur det började:

Jag loggade in på en sida som jag inte varit inne på på länge, och såg att en kille som besökt min sida, bodde rätt nära mig, (45minuter) och han var urgullig. Jag skrev till honom, och till min förvåning svarade han. Vi bytte msn, och sedan skype. Första gången vi camade , de kommer jag mycket väl ihåg. Han satt däär, och först log han inte, Men när min cam laddat klart, och han kunde se mig, så kom ett jättestort leende på hans läppar, så stort at man såg hans tandställning. Ända sedan dess, har jag inte kunna låta bli att le när jag ser honom. Han är en sån, man inte kan vara sur på.

Hur det gick:

Vi prata, och prata. Vi vart nära varandra, och han skrev så gulliga saker, det var första gången på länge jag faktiskt trodde på "kärlek vid första ögonkastet". Vi bestämde att vi måste träffas. Men vi kunde aldrig komma på ett ordentligt datum, och några veckor senare sa han massa gulliga saker. Han sa "Du är min, och jag är din, förevigt." Jag blev glad, men ändå orolig. Men jag var asglad om jag ska vara ärlig.

Hur det slutade:

Några dagar efter att han sagt så, skrev vi på morgonen, rätt så tidigt eftersom jag skulle till stan. Jag tror konverstationen gick något i stil med detta:

(Fet stil han, Vanlig jag)

"Hej

"Hej

"Du.. Jag har en sak att säga dig.."

"Vadå? :)"

"Jag tror inte jag vill ha ett förhållande, men jag gillar dig, tro inget annat"

"okej.. öhm, det är lugnt"

"Inte sur va? vi kan fortfarande träffas!"Nej jag är inte sur!