Har du någon gång kännt att även om du just träffat en person via internet, att du litar på honom/henne så mycket så du skulle kunna blotta ditt hela liv för honom/henne? - det har jag. Och såhär gick det:

Det var en kille. Han skrev till mig på en internetsida. Vi prata lite där, lärde känna varandras grundfakta, som ålder och längd, vart i landet vi bodde och vad som var våra intressen. Våra intressen var samma, ja iallafall ett, fotografering. Tillslut bytte vi msn. Och han blev som andra  , ville ha bilder. Men inte för hans skull. Utan han ville hjälpa mig få mitt självförtroende större. Men jag sa nej, och han accepterade det. 

Istället pratade vi nästan om allt.. Han fick veta mina svåra stunder, han hjälpte mig. Han fick mig känna mig speciell.  Han sa att ingen annan tjej han visste var som jag, och att han kunde prata om saker med mig. 

Jag sa en massa saker till honom, som ingen annan visste om. Han lovade att det aldrig skulle komma ut. Aldrig någonsin. Han bor för långt bort för att kunna träffa. Ungefär 9 timmar med bil. Om vi kunnat träffas, så lovade han att han hade varit med mig dag som natt. Vi har båda samma problem (lite väl personligt för att nämna.)

Som ni märker, vi var verkligen bästa vänner fastän vi aldrig träffats. Jag älskade honom och han var som ingen annan. Han var en unik liten grabb.  Han tyckte det var länge sen vi pratade , fastän det bara hade gått två dagar.

Tills en dag, då han helt plöstligt slutade logga in på msn. Tog bort mig på Facebook. Och där stod jag. Ensam lämnad. Fast han lovade dyrt o heligt, att det alltid skulle vara vi. Jag litade på honom, så bara lämnade han mig, utan ett ord. 

/Anonym

Att känna sig Osynlig, kan innebära mycket. Som man kan känna sig osynlig, fast man står mitt bland sitt kompisgäng i skolan, i stan eller vart som helst.

Man kan känna sig ohörd. Man pratar men ingen lyssnar för de är för upptagna med att prata med den som står bredvid. Tillslut ger man upp. Man vill skrika men det kommer inga ord. Man bara står där och gör ingenting åt saken.

Eller så gör man något åt det, och då går det som det går.Antingen blir personerna sura, för att man avbryter deras konversation eller så blir de förvånade och börjar prata med dig också. Det finns alltid ett negativt och ett positivt slut, det gäller att hitta det som är bäst för just din situation.

/Anonym